Being multilingual is an advantage, until it becomes a challenge
For those of you that have visited this site, you’ll know that I feel at home with multiple languages and am confident enough to use more than one to create my imaginary worlds. I’m itching to try out a third one in a literary context, hopefully sometime in the near future.
I’m currently writing two novels, one in English, the other one in Swedish. With different plots, different characters and scenery, different everything. You may think, as I’ve done more than once, that I’ve taken on more than I can cope with. Surely only time will tell if I succeed, but for now it seems to be working.
And yet…
To be honest, when I started on the Swedish novel I felt disorientated for the first two days. Used to English in my daily life as I am, I struggled. Nearly panicked, thinking that I’ve lost one of my precious languages, just like losing a limb would feel. Then I forced my mind to take a break. Disengaged one part of the brain and engaged another, let my instincts and emotions take over. And now I write in Swedish, once again, as if it’s the most natural language for me. The novel in English? Still coming along nicely, I’m pleased to say, and without any linguistic interference.
I now spend most of my waking time writing both novels simultaneously, switching between languages effortlessly. Even my subconscious has become aware of this. If I happen to dream about the plots, as I do regularly, it keeps the two separate and flags the rare crossover by using a third language to warn me about it.
Hej Nenad! Glad för din skull att du har funnit ditt “kall” här i livet avseende författarskapet. Hoppas du kommer känna tillfredställelse och arbetsglädje. Researcharbete tycker jag verkar jättekul och intressant att göra. Någon sa att alla går och bär på en bok inombords , men alla har inte förmågan att skriva i mitt tycke. Det har du Nenad. Önskar dig verkligen lycka till med ditt nya projekt!
Allt gott ??,
Suzanne
Din Engelska är helt fantastisk, men det får oss som är födda i Sverige att förstå att det är mycket i det engelska språket vi inte begriper ett dugg av. För det första hade jag ingen aning om att du hade en blogg. För det andra förstår jag att min skolengelska är en skit i rymden. Herregud jag får ju slå upp vartannat ord. Men jag älskar dina berättelser både roliga och skrämmande. Men det tar en stund att traggla sig igenom dem. Men fortsätt att skriva för jösse namn. Det är en gåva ?